Author: PHFL

Halloj!

Igår under middagen i Istanbul hade vi från Project hope for life ett litet möte om hur resten av resan skulle se ut. Det har varit jätte långa och utmattande dagar så vi bestämde oss för att dela upp sista rutten (Istanbul-Mersin) till Istanbul-Aksaray-Mersin istället.

Men eftersom jag och Cicci har super mycket jobb att göra här i Mersin så har vi, tillsammans med Chalak tyvärr fått ta flyget över istället för att hinna med allt som skall ordnas innan vi kommer fram till Libanon.

Dagen innan vi startade projektet så får vi reda på att färjorna till Libanon helt “plötsligt” slutat åka. Eftersom allt, det vill säga flyg, båt över till Tyskland, boende osv. redan var bokat och betalt så var det bara att köra på och ta det som det kommer.

Så nu är vi i Mersin och imorgon på morgonen ska vi höra med två företag om det åker andra färjor över till Libanon eller möjligtvis Cypern och som kaaaaaaanske känner för att köra ner oss den sista biten.. det är ändå för en god sak. Jag hoppas verkligen…jag hade varit världens lyckligaste människa i så fall…Har till och med sagt till Cicci att jag ska kyssa henne om det åker färjor över till Libanon!

Vi har även klurat ut en plan B om det verkligen, verkligen inte finns något annat alternativ och det är att vi  istället ställer bilarna på en privaparkering som vi hyr i en månad och tar flyget över till Libanon så får organisationen där nere- det vill säga Takaful – åka ner till Mersin (tar cirka 9 timmar) och hämta bilarna när färjorna åker i December igen. Vi vill inte ta Syrien vägen eftersom våldet tydligen trappats upp och spridit sig över hela landet.

Men imorgon på eftermiddagen ses hela gänget igen! Och då hoppas jag att vi har goda nyheter till dem. Tydligen har gottegrisarna badat bastu idag efter en lång dag på vägarna. Mycket man kan få reda på fastän man befinner sig cirka 90 mil från varandra. Men det är ni allt värda! Och sötnosen Ena har varit hos doktorn och fått nytt bandage…

Men nu ska jag duscha och sedan lägga mig, vi har en lång dag som väntar oss imorgon….

Ha det fint/Chnar

Hejsan svejsan!

Förlåt för dålig uppdatering! Vi har inte haft någon internet eller tid för att uppdatera. Vi har varit i Rumänien, åkt genom hela Bulgarien och nu är vi äntligen framme i Turkiet-Istanbul efter en otroligt lång och händelserik resa. Vi kom fram till vandrarhemmet runt 04.30 igår natt (morgon) och nu ska vi strax ut och äta god turkisk frukost och sedan turista lite.

Dessa dagar som sagt har varit välllldigt händelserika. Först gick en ambulans tyvärr sönder (Den började brinna- och motorn la av helt!) Så vi var tvungna att lämna den cirka 168 km innan Bukarest. Vi stod stilla på motorvägen i över 2 tim och frös som bara den. Så vi bestämde oss för att sätta på sirenerna på en ambulans, höjde musik och hade ett litet diskotek på vägen. Vad gör man inte för att värma sig?

Efter några samtal har vi nu i alla fall fått tag på någon som hämtat ambulansen!

Sedan åkte vi vidare till Bukarest och checkade in på vårt hostel som var otroligt svårt att hitta- jag och Cicci höll på att tappa det bland stökiga enkelriktade och smala gator. Så vi har bestämt oss för att vi hatar Rumänien nu (Ta det med en nypa salt).

Ena tipsar/varnar om att man inte ska hälla varmt te i ett glas. Stackaren skulle hälla kokhett vatten i glaset för att hon men glaset sprack och hamnade på benet. Så nu har hon andra gradens brännskada och går runt med bandage.

Jaa, vad har hänt mer då? Vi har åkt runt på alla möjliga vägar och sett massor med roliga skylta och haft bil lekar. En lek döpte vi till Dukleken i Rumänien och går ut på att man säger DUK så fårt man ser en kvinna med sjal runt huvudet. (Sitch Dogs från “How i met your mother”). En annan lek döpte vi till människa och den gick ut på att vi skrek människa så fort vi såg en jaa, människa på vägen mitt ute i ingenstans.

Nu måste jag skynda mig för min mage kurrar och skriker efter frukost!

Ha det fint alla// Chnar

Hej alla följare!

Dag 2 har INTE gått lika smidigt som dag ett. Redan innan vi hann köra ur Prag imorse fick vi lite problem med några av bilarna. Jag och chnar som ledde första bilen märkte inte föräns lite senare att vi tappade resten av ambulanskaravanen, så vi fick stanna sådär snyggt på kanten av motorvägen i väntan på de resterande 6 bilarna. Dock hade vår ambulans något eget “fuffens” för sig, ett pip tjutade ganska så högt från instrumentbrädan (typ som om man hade haft kraftig, KRAFTIG tinnitus). Det fick vi stå ut med ca 3 timmar (tortyr för hjärnan) innan bengt fifflade med sladdarna så att det slutade. då blev vi såklart väldigt glada.

Sen fick vi lite problem i slovakien i tullen också, eftersom vi missat att skaffa ett sådant klistermärke som man tydligen måste ha. Men vi köpte sådana där sen efter att ha tjafsat lite med poliserna. Men slutet gott, allting gott. Nu är vi på hostellet i szeged och ska gå ut o äta, mums!

Hälsningar från Cecilia och resten av Project Hope for Life

 

Nu är vi tillbaka på hotellet efter en lång dag av körande på autobahn och lite turistande i underbara prag. Här kommer lite bilder från kvällen! Imoron blir det tidig väckning för att köra till destination nummer 2: Szeged, Ungern.

 

 

 

 

Hejsan svejsan!

Här kommer ett litet “sent” inlägg av oss. Resan

började igår kväll från Nordisk Hjälp kontoret i Malmö till Trelleborg. Men eftersom det inte fanns någon internet på färjan så uppdaterar vi först nu! Alla var ganska så trötta på kvällen och tyvärr blev det heller inte många timmars sömn i natt. Men nu är vi äntligen strax framme till vackra Prag efter ett antal timmar på vägarna. Det har gått jätte bra, och bilarna rullar på för fullt.

Jag och Cicci kör en Volvo, som tyvärr inte har någon CD/radio (kom vi på först efter vi köpte en dockstation) Men vi diggar för fullt till Veronica maggio, house musik och annat smått och gott!

Oh fy! Nu luktar det inte gott i bilen. Cicci tycker det luktar gröt..men vi åkte precis förbi en ladgård och alla som gjort det kan ju säkert föreställa sig hur det luktar då.

Ha det fint alla!

ps. Vi kommer framöver uppdatera på kvällarna, för det mesta i alla fall, eftersom vi bara kommer ha tillgång till internet då ds.

 

 

/ Chnar

Project Hope for Life