emergency    
       
Logotyp   skicka sms
       
       
       
             
 

Jag heter Terezia Bock och bor i Helsingborg. Jag är med och organiserar Projektet HOPE FOR LIFE, min roll är att ordna med lite logistik och hantera presskontakter.

Tidigare har jag varit delprojektledare i Sahara Convoy, där jag var pressansvarit samt organiserade logistik.

Parallellt med Projektet HOPE FOR LIFE studerar jag på det Internationella Master programmet; Global  Political Science på Lunds Universitet. Jag har sedan tidigare en examen i Statsvetenskap med inriktning på Freds och Konflikt studier, och mitt huvudintresse är flykting och biståndsfrågor.

Under resans gång kommer jag också att blogga på adressen: 
tereziabock.wordpress.com
 


Kommentera gärna, ställ frågor och ha åsikter. 
På min fritid tycker jag om att umgås med min familj och mina vänner, samt att vara ute i naturen. Jag yogar och joggar för att hålla själen och kroppen i god form.

 
Jag fyller 62 år nu, jag har tre vuxna barn, och bor tillsammans med Annie. Efter Teknis jobbade jag några år som manskiningenjör, 15 år i verkstadsindustrin och 30 år som ekologisk lantbrukare. Vi har kvar gården men de senaste åren har jag ägnat mig åt restaureringar av gamla engelska sportbilar. Mitt uppdrag när det gäller convoyen är att gå igenom och iordningställa ambulanserna.


 
Jag heter Anders, är 40 år och egenföretagare, TUWA Specialtransport. Entrepenör med stort intresse för bilar och motorer. Ordning och reda bland skruvar och muttrar måste råda. Funktion framför finess och inte minst praktikern som ser till nyttan av tingen. Har också deltagit i tidigare biståndsprojekt så som Sahara Convoy samt kört ambulans Libanon samt till Libyen. Utöver detta, en pratglad och social person som gärna bastar en stund när tiden tillåter.


 
Jag heter Cecilia, är 24 år och jobbar deltid som projektkoordinator på Nordisk Hjälp för Project Hope for Life, men även andra biståndsprojekt i mellanöstern som organisationen arbetar med. 

Jag blev klar med min kandidatexamen inom freds- och konfliktvetenskap i våras och har nu börjat på mastersprogrammet i samhällsvetenskap med inriktning statsvetenskap vid Lunds Universitet. Jag brinner för biståndsfrågor, internationell politik och utvecklingsfrågor och vill dra mitt strå till stacken för att göra världen bättre.  Mitt mål är att lämna denna värld lite bättre än vad den var när jag kom. 

Jag är med i Project Hope for Life för att sjukvårdssituationen för palestinska flyktingar i Libanon är alarmerande, och den måste uppmärksammas mer. Jag vill vara med och göra situationen bättre för de palestinska flyktingfamiljerna i Libanon.


 
Mitt namn är Daniel Boström. Jag har varit aktiv inom Emmaus-rörelsen sedan 2005 och är ordförande för den ideella föreningen Emmaus Fredriksdal. Föreningen har sedan flera år drivit ett eget projekt vars mål är att stärka sjukvården i områden där stor nöd råder. Vi har därför skickat ambulanser och sjukvårdsmaterial till Palestinska flyktingläger, till Västsahariska flyktingläger samt till Libyen och Gaza.  Föreningens och mitt engagemang i projektet ”Hope for Life” ingår i vårt internationella solidaritetsarbete och jag är mycket glad och tacksam över att få tillfälle att delta aktivt i projektet.


 
Jag heter Annie Westergren och jag arbetar på Emmaus Fredriksdal där jag arbetar med butiksinredning samt dekorering och tillverkning av skyltar.
Jag har tidigare arbetat som texterska. När min dotter föddes med funktionshinder ägnade jag all min tid under drygt 20 år åt att ta hand om henne.

Jag vill genomföra den här resan för att få en större inblick i föreningens biståndsverksamhet och för att jag vill hjälpa människorna i flyktinglägren.


 
Chnar Morad heter jag och är 25 år. Jag kommer ursprungligen från Kurdistan/Irak men flydde till Sverige tillsammans med min familj 1986.

Jag är aktiv volontär på Nordisk hjälp sedan våren 2010. Men är också styrelseledamot på organisationen sedan 2011. Förutom att varit med och projekt planerat ”Project hope for life” har jag även varit med och planerat/sökt andra biståndsprojekt tillsammans med Cecilia.
För övrigt är jag heltidsstudent på Malmö högskola och läser för tillfället två kandidater; Internationella relationer samt Mänskliga rättigheter.

Varför jag tycker att det är viktigt att engagera och hjälpa andra människor är för att jag anser vi alla sitter i samma båt. Vi är alla människor som äger samma rättigheter oavsett etnisk tillhörighet, vilken Gud man tillber eller vilken kulturell bakgrund man har. Att hjälpa andra människor är enligt mig, en moralisk skylighet. Just därför har jag valt att engagera mig i ”Project hope for life” för att göra situationen för de palestinska flyktingarna i Libanon lite lättare.

     


 
Mitt namn är Ena Ramic och jag är en 23-årig tjej med en examen i mänskliga rättigheter i bagaget. Denna resa är för mig en dröm som går i uppfyllelse. Jag har alltid drömt om att få hjälpa människor som är i behov av hjälp. Jag är obeskrivligt tacksam över att ha fått möjligheten att bidra med de kunskaper och den hjälp jag kan genom att vara en i gruppen som ska åka. 

Att alla människor är lika mycket värda och att alla människor åtminstone borde ha de grundläggande rättigheterna tillgodosedda är en tanke som jag delar med många av världens alla människor. Däremot anser jag mig ha moraliska skyldigheter att på de sätt jag kan och får möjlighet till, kämpa för att göra denna värld till en bättre plats att leva på, genom att sträcka ut en hjälpande hand till behövande människor och till de som har det sämre än mig.

Jag ser fram emot att få vara en del av ett gränsöverskridande organisationssamarbete och framför allt den långa och spännande resan som väntar, där fokuset ligger på de frågor som mitt hjärta brinner för, nämligen hjälpverksamhet, mänskliga rättigheter och kampen för en bättre värld.



 
Mitt namn är Chalak Morad och är 31 år gammal. Efter avslutade studier på Entreprenörsutbildningen vid Handelshögskolan i Göteborg, 2008 har jag arbetat som entreprenör och företagsledare, bl a inom Biotech, E-handel samt försäljning & förmedling via internet. Nu driver jag e-handelsföretaget Playman.se. Jag anser att världen behöver fler Sociala entreprenörer som tätt arbetar med ideella organisationer,därför valde jag att engagera mig i Project Hope For Life. Genom projektet är det ytterst stor tillfällighet att bidra med något konkret. En Symbios av samhällsansvar med affärsnytta ger oftast mycket bra resultat på sikt.



 
Jag heter Anneli Evers och kommer med hjälp av en videokamera och Jonna Dreiman att dokumentera Project Hope for Life:s resa till Libanon. Just nu arbetar jag som presschef för DSB Sverige, men större delen av min karriär har jag spenderat på TV4, i bland annat Malmö.



 

Jag heter Tobias Petersson jag har varit aktiv inom en rad olika organisationer som jobbar med utveckling och i solidaritet med behövande människor runt om i världen. Jag har sedan en längre tid varit aktiv inom organisationen Svalorna Indien Bangladesh där jag fram till i våras jobbade som programhandläggare placerad i Dhaka Bangladesh. Efter mitt uppdrag i Bangladesh så är jag nu aktiv inom Svalornas styrelse, jag sitter även som Councillor of Emmaus International.

Innan jag professionellt började jobba med utveckling så har jag studerat i Lund där jag har en magisterexamen i Humanekologi med fokus på hållbarutveckling. Jag har även en kandidatexamen inom statsvetenskap med fokus på internationella relationer.

Det finns ett flertal anledningar till varför jag vill delta i ”Project hope for life". För det första så tycker jag om projektets tillvägagångssätt med sitt klara mål och givna resultat. Projektets geografiska läge är helt nytt för mig vilket gör mig mycket nyfiken och inspirerad. Slutligen så måste jag säga att jag känner en oerhörd tacksamhet för att få delta i detta projekt.

Vill ni veta med om hur resan och projektet flyter på så följ gärna mina reflektioner på www.tobiaspetersson.com




 

Jag heter Jonna Dreiman och är 26 år och följer med på den här resan som dokumentärfilmare. Jag kommer tillsammans med Anneli dokumentera vår färd genom Europa fram till flyktinglägren i Libanon. Jag ser film som ett sätt att kommunicera och det är också ett sätt att få människor öppna ögonen och se saker man inte annars skulle få chansen att uppleva i verkligeheten. Jag är otroligt glad att få följa med på den här resan och faktiskt kunna hjälpa till själv men jag är precis lika glad att fler kommer kunna att ta del av vår resa i efterhand - genom vår dokumentär.
Media spelar en enorm roll i hur vi uppfattar världen och jag blir ofta frustrerad av att se att vissa perspektiv aldrig verkar förändras. Därför ser jag det som min utmaning att vara med och nyansera den bilden och helt enkelt göra den mer lik verkligheten - uppmärksamma frågor som ser alldeles för lite medialjus, ändra perspektiven ur vilka olika länder och kulturer skildras. Det är dags att uppdatera medias bild av omvärlden och bryta ner en hel del fördomar.




 
Jag heter John och jag är en person som intresserar mig för människor och världen vi lever i. Har haft tillfälle att upptäcka många vitt skilda delar av den på olika resor vilket har gett mig otroligt mycket. Lärdomar, vänskap, husrum, människors gränslösa gästfrihet. Nu är det dags för mig att göra något för någon annan. Därför är jag väldigt tacksam för att jag får vara med och hjälpa palestinierna i de libanesiska flyktinglägren. Jag jobbar även som journalist och hoppas att den här resan ska kunna ge mig inblick i frågor som jag i framtiden hoppas kunna skriva om.



 
Jag heter Ida-Johanna och är 27 år, bosatt i Stockholm dit jag flyttade från Skåne för 6 år sedan. Jag har arbetat som sjuksköterska sedan 2008 då jag tog examen från Karolinska Institutet. Jag arbetade först inom medicinsk akutsjukvård under 2 år och nu arbetar jag deltid inom geriatriken. Förutom mitt jobb som sjuksköterska studerar jag konst på Gerlesborgsskolan i Stockholm.
Mitt intresse för volontärarbete var den största anledningen till att jag sökte sjuksköterskeprogrammet. Mitt examensarbete handlade om volontärarbete i krisdrabbade områden runt om i världen och med den här resan hoppas jag få en tydligare inblick i hur det ser ut när sjukvård bedrivs med begränsade medel, vad man kan göra för att förbättra situationen samt hur biståndsprojekt som detta fungerar i praktiken.
Jag hoppas att jag kan bidra med något under resans gång och är oerhört tacksam över att jag får följa med.



 
Mitt namn är Martin är 52 år gift och har två barn och bor i helsingborg. Jag är en av Nordiskhjälps grundare och var ordförande fram till 2010 men fortfarande med och fattar beslut . I det civila är jag läkare men har den senaste tiden jobbat mycket med välgörenhet och Biståndarbetefrämst i palestina (Gaza) och libanon . Jag är en eldsjäl har varit verksam i olika ideella föreningar de senaste 25 åren. Är med projekt hope for life för att jag vet hur de palestinska flyktingarna i har det I Libanon och i vilken hälsosituation de befinner sig i där. De inte har någon somhelst adekvat hälso- och sjukvård jag hoppas att vår insats kan ge flyktingarna lite hope om framtida förbättringar i lägren .